Liten lektion om kåkstäder...
Tänkte berätta lite mer om Khayelitscha – kåkstad. Här kommer jag att vara vissa dagar på en förskola (Ebernizer) framförallt. Men det är farligt att åka samt att gå själv där så därför kommer jag åka med en annan tjej de dagarna som hon kör dit i bil. (Det innebär att jag den mesta tiden kommer vara på St Annes). Men jag var där i torsdags, lördags o söndags (ej heldagar). Det kändes bra, de vara välkomnande och barnen var som vanligt härliga, spontana och glada. A Reaching Hand sponsrar denna förskola och sponsrar även en hel del ungdomar för att de ska kunna gå i skolan. Det fungerar via sponsorer mm främst från Sverige. Så jag träffade en del av ungdomarna oxå, kändes bra! De skulle inte haft råd att betala skolavgift, uniform och transport till skola, utan A reaching hands stöd. Många av barnen har bara en förälder och lönen räcker inte till en ”vanlig” förskoleplats, men till Ebernizer kan de få komma billigt.
På lördagen åkte vi dit och pratade med folk, hängde, lekte, åt samt tog foton och skrev julkort till sponsorer. Barnen hade målat julkort som sedan fixats till vykort. Dessa kort fick de oxå sälja på söndagen för att få in pengar till förskolan. Söndagen så följde jag med en gruppresa med buss till Khayelitscha som bland annat gick dit och de fick träffa dem samt se stället. Uppskattat och givande. Vi åkte även runt i Langa, en annan kåkstad, och där åt vi lunch.
Vi gick även till kyrkan i Khayelitscha, det var roligt. De var väldigt välkomnande och det var mycket sång samt predikan och nattvard. Kyrkan var i ett enkelt plåthus, men det gjorde inte så mycket. Gud finns överallt och vi tillhör samma Gud. Predikan handlade om det jag har tänkt på så mycket härnere. Att vi alla är människor och det är inte så mkt varifrån vi kommer, om vi har olika språk, traditioner, levnadsstandard. Vi är alla människor och på väg på samma resa (han jämförde det lite med en flygresa). Gud är god och rustar oss för samma saker, att vi ska hjälpa varandra ex.
(Lägg särskilt märke till kyrkans färg, ommålad för vår skull eller !?)
Under apartheid-tiden bestämde regeringen bla att vissa områden skulle vara helt vita och därmed tvångsförflyttades tusentals färgade och svarta människor till utanför städerna där de enorma kåkstäderna växte fram. Langa är den äldsta kåkstaden och där bor det ”bara” 80 000 pers. Khayelitscha har ungefär 1 miljon människor, men det är svårt att veta exakt, då inte alla registreras. Det är väldigt fattigt och de flesta bor i plåtskjul och kommer troligen inte att ha råd med något annat under sitt liv. Men det har ändå byggts en hel del hus och det lyser en framtidstro. Regeringen har ändrat regler och lovat att bygga drägliga hus. (men även om de får ett hus, är det dyrt att driva ett hus). Sedan 1994 har det blivit bättre, men det tar givetvis väldigt lång tid. Det är ett tufft liv, många kan inte äta sig mätta och har svårt att få in en lön att leva på. Men samtidigt möts man av leenden, glädje, stolthet, framtidstro, gemenskap. Människor har byggt upp sitt liv där och verkar trivas bra. Från -94 fick folk börja flytta tillbaka till sina tidigare boenden, men de flesta väljer att stanna. Så man blir både glad och ledsen när man kommer dit.
Man räknar med att ungefär 20% (?) av Sydafrikas befolkning bor i kåkstäder. 50% (?) räknas som fattiga i landet. Glädjande nog kan 78% läsa och skriva (många går alltså i skolan, men det är inte alla som går klart skolan).
Det är en tuff verklighet, men det görs mycket för en förbättring och det finns en fin gemenskap och glädje! Sakta men säkert byggs Regnbågslandet upp igen! Sydafrika kallas det ibland pga av dess olika slags människor med olika hudfärg, men som nu är ett enat folk.
Hej, va intressant att höra om käkstäderna, nåt vi alla borde få veta mera om. Tänker på dej! Kram
Skönt att höra att du har det bra, samtidigt som det är jobbigt att läsa om hur många människor det är som har det svårt där du finns.
