Älskade familjen kommer hit!
Imorn kommer min familj hit (hoppas jag, om inte flyget är inställt...)! Åhh, vad jag längtar och ser framemot det! Det var 5,5 månader sen jag åkte och senast såg dem, det är länge.
Så imorn ska jag krama min älskade familj, som jag har saknat så. Vi ska vara massa ihop, prata och göra roliga saker ihop. Det blir några dagar i Kapstaden och sen lite rundresa, bla för att hälsa på djuren, hoppas vi får se The big 5.
Vi hörs om två veckor (tidigast)! Kram
Halvår i Sydafrika
Nu har jag nästan varit här i Kapstaden, Sydafrika, i ett halvår. På ett sätt känns det som; oj har jag redan varit här sex månader, men på ett annat sätt känns det som jag har varit här jättelänge och att det är här som jag bor nu. Jag har varit med om mkt o lärt mig mkt. Det finns mkt som skiljer sig mot Sverige och en del liknande oxå.
När jag tänker på Sydafrika tänker jag bla på kontraster; kontraster mellan rika och fattiga, kontaster mellan smutsigt och rent. Det finns många som lever som i Sverige eller lyxigare. Samtidigt finns det många som är fattiga, som bor på gatan eller i ett skjul i en kåkstad. Och även många som bor i lägenhet/hus, så är det många som kämpar varje dag för att ha råd med mat o annat. Det är väldigt vackert (o rent) på många ställen i Sydafrika! – hav, berg, grönt. Medan det på andra ställen ligger skräp överallt. Sådana skillnader, jobbigt att se.
Jag har mött många vänliga, hjälpsamma, givmilda, glada människor här – de är villiga att hjälpa och ge, även om de inte har så mkt själva och det är härligt att se. Det finns en glädje och gemenskap. Barnen är ofta glada. Folk är ofta öppna och pratar med folk på tåget tex. Sydafrika; så tänker jag också tåg och minibussar som är överfulla, massa folk, hus och trafik i kaos. De kör lite som de vill, men det har ju gått bra hittills. Jag har träffat många med ett tufft liv/bakgrund, men som ändå hittar ljusglimtar i vardagen och som har fått hjälp.
Jag tänker oxå på Jesus, deras naturliga tro som finns med hela tiden i vardagen. Man behöver Gud och Han ger dem kraft att klara av en ofta tuff vardag. Gud är stor och kommer först i livet. Många önskar ”God bless you” och pratar tro med dig. Det finns en stor tacksamhet och tro på Gud, Han finns med i allt vi gör och kan ge oss det vi behöver. Det är ofta predikan, lovsång o bön på tåget! På bilar mm står det saker som ”Glory to God” och ”This car is protected by the blood of Jesus Christ” och olika bibelord. Gud sände mig hit till den här platsen, för att hjälpa. Han sänder dig och mig varje dag - genom att tjäna andra så tjänar vi Gud.
Jag lever mer i nuet och ser vad som är viktigt i livet. Genom att åka iväg, upptäcker man också vad man har och inte har. Min kultur och liv blir synligt genom att möta ett annat land och människor. I Sverige klagar vi ofta för småsaker och ser inte hur bra vi ofta har det. Vi borde vara mera tacksamma och uppskatta det vi har. Det har jag lärt mig här. Vi är lyckligt lottade, vad hade hänt och hur hade jag levt om jag varit född på en annan plats på jorden? Jag tackar Gud och är glad att kunna hjälpa andra här. Staten borde hjälpa till mer i landet för att resa upp befolkningen mer, men nej det gör de inte, så då kan jag och många andra eldsjälar finnas till och hjälpa till. Jag kan ge av min tid och kärlek, leka och finnas till för mina barn (och mammor). Att de får känna sig älskade och viktiga. Det är viktigt med alla människor! Tänk om vi människor på jorden kunde dela lika?! Då skulle det räcka till alla. Men vi i väst kniper åt oss det mesta av jordens resurser.
Jag ska inte säga att allt är bra här i Sydafrika, det är jobbigt att vara så långt hemifrån från familj och andra vänner, från alla bekvämligheter och där man vet hur allting fungerar. Trots så mkt folk runt omkring mig kan jag känna mig ensam. Det kan vara segt med all väntan, att aldrig veta hur saker och ting kommer att bli (svårt för en planerarmänniska som jag), eller när tåget ska gå. Att trängas i en minibuss kan vara både positivt o negativt, liksom att ofta få höra saker som ”Hello sweetheart, what’s your name, are you married, i love you”. En stor stad med bilar o saker överallt. Att inte kunna vara helt bekväm och behöva bekymra sig över att bli rånad eller gå ut när det är mörkt. Att inte vara riktigt som alla andra och alltid få blickar/frågor vart man kommer ifrån. Ibland skulle de va skönt att förstå och prata allt flytande; framförallt afrikaans, men även engelska ibland (koncentrera mig och tänka =tar mer energi). Det är tufft att se så mycket fattigdom och orättvisor - att se folk som kämpar för sin överlevnad, att känna sig hjälplös och veta att jag inte kan hjälpa alla.
Men allt detta har också gjort att jag har växt. Jag känner att Gud är med mig varje dag; jag är aldrig ensam, jag tackar Gud för det jag har och ber mkt för människor runt omkring mig. Jag kan inte hjälpa alla, men för några människor kan jag få göra stor betydelse. ”Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon”. Ofta tycker jag att många av sakerna är intressanta och ”charmiga” och jag gillar att leva i en annan kultur, men ibland blir man lite frustrerad...
Det var en del av vad jag tänker på när det gäller Sydafrika, men det finns mer och jag har gjort/upplevt mkt här. Och jag ser framemot mer, jag kommer vara här till början av juni. Det är spännande och givande att vara här, och att få finnas till för andra.
Tack Jesus!
