Vårt hem under tre veckor, scoutliv - i like it. (några nätter sov vi inomhus)

 

 

 

 

Vi såg ibland vilda djur utmed vägen, men i Etosha National Park i norra Namibia såg vi mkt djur på Game drives där. Det är kul att se dem i deras verklighet och ha tid att se dem mkt. Vi såg inte leoparden, men annars såg vi The Big 5! Vid vattenhålen, nära camperna som vi sov på, samlades många djur.

 

 

 

Nu i Botswana...

 

Vi träffade också Bush-man (eller San-folket) De är naturfolk och lever verkligen av naturen.

 

 

 

Lite bad hann vi också med ibland. Även om vi hade fullt upp och ofta gick upp vid halv6-tiden på morgonen.

 

 

 

 

Två nätter bodde vi Okavango Delta, mitt ute i ingenstans. Allt är omgivet av vatten och vi åkte små båtar/”kanoter” dit. Där gick vi i fin natur och kunde också se djur.

 

 

 

Baobab-träd, det ser ut som de är uppochned, alltså med rötterna uppåt!

 

 

 

En elefant precis vid vägkanten dör vi körde.

 

 

 

 

 

I Chobe National Park åkte vi båt. Visste ni att elefanter kan simma?!

 

Vi var ett härligt gäng på resan. Olika åldrar o olika nationaliteter, vi hade väldans roligt ihop!

 

 

 

 

Vi såg många vackra soluppgångar och solnedgångar.

 

 

 

 

Till slut kom vi till Victoriafallen i Zimbabwe. Wow, så maffigt!

 

 

 

 

Vår lastbil som vi åkte mer än 700mil i! Där hade vi alla våra saker och fixade den mesta maten där.

 

 

 

 

Vid Vic falls körde jag också forsränning, kul! Okej, det var inte i Vic falls, men i Zambezi River som Vic falls går i.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Love Africa!

Nu är jag hemma i fina och somriga Sverige igen. Det känns skönt att vara hemma igen, men också lite konstigt.

Ja lovade ju att ge er bilder från resan, så nu är det dags. Det var inte helt enkelt med 1200bilder, och då är jag nog ändå den som tagit minst bilder...

Orange River är gränsen mellan Sydafrika och Namibia, där paddlade vi kanot.

 

Fish River Canyon var häftigt, men man måste vara där för att riktigt se det.

 

 

Det är mkt öken i Namibia!

 

 

 

Dags för fallskärmshoppning! Wow, det var riktigt häftigt och kul. Inte alls så läskigt som jag trodde. Det känns som man flyger. Vill lätt göra det igen, bara det inte skulle vara så dyrt...

 

 

 

Det finns mkt åsnor och de använder dem om transportmedel. Vi fick ofta stanna för att släppa förbi åsnor, getter och kor.

 

 

 

Spitzkoppe, fint!

 

 

 

Vi träffade på många härliga och fina människor.

 

 

Vårt hem under tre veckor, scoutliv - i like it. (några nätter sov vi inomhus)

 

 

FORTSÄTTNING FÖLJER...

En fantastisk resa!

Ja, nu har jag vart tillbaka i Kapstaden några dar efter en helt fantastisk resa! Inte mkt att klaga på, i så fall att jag inte skulle vilja att det va slut...

Men frågan är hur jag ska kunna berätta om allt och få fram den riktiga känslan?! Ska dock göra ett försök att sammanfatta... mer kommer nästa vecka då jag kan visa bilder oxå.

Vi har åkt 7197km, i en ”lastbil” på ofta skumpiga, snirkliga, öde vägar genom Namibia, Botswana, Zimbabwe och Sydafrika.

Vi har varit ett härligt gäng, 20st, som har rest ihop, i olika åldrar (21-57år) och från olika länder (Europa, USA och Sydkorea). I början undrade jag ”hur ska det här bli?”, men ganska snart var vi en enda stor familj! med 2 goa zimbabwier till guider. Vi har haft så roligt ihop.

Har upplevt, sett, gjort, träffat massa!!! Levt bushlife med tält, eld och magiska stjärnhimlar och soluppgångar/nedgångar. Njutit varje dag och älskar Afrika mer och mer för varje dag.

Vi har träffat många härliga människor, himba-stam, bushmän (san-stam)  mm som bara ger av sig själva och välkomnar oss. Dansade ex bushdans med en bushman! Här lever många väldigt enkelt i små hus. Många gånger fick vi stanna lastbilen för att getter, åsnor, kor eller hästar ville korsa vägen!

Vi åkte också ibland förbi elefanter, giraffer och zebror i kanten av vägen. Afrika levererar! Dessutom var vi på safaris då vi såg fler djur, nära och många.

Sett fantastiska landskap – ex delta och öknen.  Jag var glad att det inte längre var sommar, för då kan det vara 55grader i öknen! Galet. Det räckte väl med 39grader!

Jag gillar ju äventyr så det har jag oxå gjort – hoppat fallskärm, kört forsränning och paddlar kanot. Tänk dig att hoppa rakt ut från ett flygplan 3km upp i luften! Det är grejer det. Älska fallskärm!

Vi var vid Victoriafallen! Så maffigt och snyggt. 1700m brett och 108m högt (som mest)! Så nice. Ett av världens sju underverk. Check!

Ja, det var lite av mina 3 underbara veckor! Så svårt att beskriva det, det måste upplevas! Men nu vet ni lite iaf, och fråga gärna om det är något ni undrar...

Det här är min sista vecka i Sydafrika, så det blir avslut och säga hejdå. Känns konstigt, men mest skönt att komma hem igen. På torsdag säger jag: Hej Sverige!

SÖNDAG

Jag har haft en bra och härlig  helg! Igår var vi ett gäng från kyrkan som vandrade på eftermiddagen. Det var skönt att komma ut i naturen lite. Underbart vackert! Vi vandrade upp på Devils Peak – berg där man nedanför ser stan och sen havet i bakgrunden. Kapstaden levererar.

 

Idag begav vi oss till Kuilsriver, först till Sanna och Nickis nya hus. Eller man kanske mer ska kalla det för ett uthus. Huset är enkelt, men de har iaf nånstans att bo nu. Det känns så skönt och jag kan andas ut lite. Vi snackade också med en som kan hjälpa till med transport av deras saker nästa helg, så har det oxå löst sig.

 

Efter det gick vi hem till Sannas kusin och där grillade vi = braai! Väldans mysigt o trevligt. Jag älskar känslan, lukten och gemenskapen av grillning. Jag trivs bra där och lilla Kelly är så söt. Hon är snart 1år, hon är liten men har växt mycket nu och mår bra. Det känns väldigt bra, säger läkaren och nu behöver de inte komma på kontroll lika ofta  -hon har hiv. Men hon äter bromsmediciner varje dag och med dess hjälp kommer hon kunna hålla sig frisk.

 

 

 

Kuilsriver är ett enklare område. Folk har inte så mycket pengar, men de har varandra och det är en väldigt skön stämning. Det är lite mer Afrika-känsla över det och det gillar jag. Jag har inte sett till några andra vita där, och jag trivs med att komma ut till områden där det inte är turistiskt och där ”vanliga” sydafrikaner bor och träffa dem.

 

 

Vi har så skönt väder nu! Sol o typ 25grader. Perfekt.

 

 

Imorgon har vi en ny vecka framför oss, och jag ser framemot att se vad som kommer hända. Alltid är det något spännande på gång... Jag lägger veckan i Guds händer, ber om beskydd och vägledning.

 

Guds välsigne dig!

Nu har jag slagit till och blivit African woman igen! Igårkväll flätade Elize (som jag bor med) inbakade små flätor i hela mitt hår, så nu ser jag ut så här:

 

 

 

 

Jag mår bra nu igen, förra veckan var jag sjuk ett par dar och trött resten av veckan. Men nu är det bra igen, jag har mest varit med ”bebisarna” den här veckan och det är mysigt även om det också ha vart en hel del gråt. Vi är inte så många vuxna/volontärer nu, så jag känner mig väldigt behövd.

 

Vi har för tillfället 8 barn i the baby class. Den  yngsta är 2månader och den äldsta 1,5år. Det är väldigt roligt att vara med och se deras utveckling, det händer mycket med bebisarna under några veckor bara. Pojken Joel som är 1,5år till exempel, var knappt ett år när jag kom i augusti. Då satt han bara på golvet. Han kunde inte krypa eller flytta sig, han var inte alls intresserad av saker eller de andra barnen och han grät mycket. Nu har han utvecklats så mycket att han går, leker mycket, skrattar, tar hand om de yngre barnen och har börjat prata lite. Det är roligt!

 

 

 

 

 

 

 

Hösten är här. Det innebär att det är ”jättekallt och regnigt” som sydafrikanerna kallar det. Jag kan inte hålla med o jag skrattar lite för mig själv. Då skulle de se i Sverige! De skulle la inte överleva... Dessutom går det ju inte att gå ut med barnen och leka när det regnar, för då blir man ju blöt! Visst regnar det mer nu o det är ofta kanske 15-20grader nånting, men kallt -hmm?! Det är ju som svensk sommar. Det är dock mörkare nu, och det är segt eftersom jag måste komma hem innan det blir mörkt typ halv7 på kvällen.

 

 

Annars innehåller mina dagar bla läsning, TV, prata och tankar/förberedelser för min tour i maj. Om 2veckor bär det av! Yeah!

Jag är hemma o är sjuk nu, så de är segt. Har kännt mig lite halvsjuk rätt länge nu, men ida gick jag hem tidigare från St Annes och kanske stannar hemma imorn oxå, vi får se. Men det gör ju iaf att jag har tid att skriva på bloggen.

Jag har för tillfället agerat byggkonsult, om man nu kan kalla det så!? Sanna och Nicki måste flytta ut nu och hitta nån annanstans att bo. Så det är mkt runt det här som har rört sig i mitt huvud den senaste tiden. Jag har bett och hoppats att det ska lösa sig och bli bra för dem.

Efter att Sanna hade bott på gatan i 9år fick hon hjälp att komma till St annes med sin nyfödda dotter Nicki. Livet är knäckt och hon har byggt upp det igen, men har det fortfarande tufft ibland. Men hon och jag vill verkligen inte att hon ska komma tillbaka till gatan igen, nu när hon har bott 3,5år på St annes och sedan andra hus tillhörande St annes.

Så vi har letat boende lite överallt; kollat på internet och annonser vid stationen o tidningen mm. Vi har varit runt och pratat med folk. Det hade varit mkt lättare om hon hade haft en hygglig lön (som det går att leva på). Men med en lön på 1600-1700kr är det inte så lätt, då hyror ligger på minst den summan. Mkt ligger på mkt högre hyra varje månad.

Men det finns ett annat alternativ som vi har kollat mer på, nämligen att bygga sig ett litet hus på någons tomt, och där har vi fått napp! Eller hus och hus, man kanske mer skulle kalla det ett litet uthus... Men det känns bra! Då behöver hon bara betala 500-550kr i hyra för tomten. Och så kostar huset ca 7000kr. Jag lånar ut de pengar till Sanna och så får hon spara ihop lite pengar varje månad, men det kommer ta tid och va tufft iochmed att hon oxå har en hel del annat att köpa + det vanliga såsom mat, transport, förskola..

Men Afrika som det är vet man aldrig hur det kommer bli och det är svårt att planera. Han sa att de skulle bygga upp huset i torsdags om det inte regnade, annars på fredagen. Det gjorde de inte, han ringde igen och sa att de skulle komma innan 10 i lördags... Jaha, men ja vi var iaf där lite innan 10, skyndade oss lite eftersom det oxå tog tid med tåget (det kan man inte heller riktigt veta när de går o inte...) Men de var inte där vid 10 (såklart...), vi ringde flera gånger men det var hela tiden ”vi kommer snart, typ om en halvtimme-timme, vi håller på att packa lastbilen”. Så vi satt där och väntade o väntade. Vid kl 13 gick vi hem till Sannas kusin. Efter ett tag ringde de och sa att de inte kunde bygga idag, de höll på att bygga ett annat hus. Hmm, va??? Så de kommer imorn (sönda) kl 8.30 istället... Det är Afrika.... Men igår byggde iaf huset! Halleluja! Jag var och surfade i Muizenberg då, nice. Men tror ni att de kom 8.30?? Nej, såklart inte, utan 2timmar senare typ. Ibland är det ganska charmigt o lugnt, men ibland blir jag bara så trött och irriterad på att aldrig veta och att allt tar sån tid. Dock så byggde de ju upp huset på en dag!

Tack Gud att du har varit med i allt detta och att det har fixat sig med boende för dem nu!

Det har oroat mig mkt, men äntligen har dom nånstans att bo.
Nu ber jag bara att det ska funka med allt o att det inte ska bli massa krångel.

Nu kan byggkonsulten slappna av lite! Och blir såklart sjuk då istället...

FREDAG

-          ”Marie!”

Att mötas av det varje morgon och sen leende barn som springer emot mig och vill krama mig!

Då känner jag att jag betyder mycket för barnen, att de känner mig och är trygga med mig. De ser att jag bryr mig om dem. Jag kan ge dem mycket och de ger mig mkt glädje tilbaka. Det gör att jag känner det meningsfullt och att jag gör en viktig insats här. Det är inte så många volontärer nu och det är en del andra förändringar, då känns det oxå viktigt att jag finns där för barnen.

Men samtidigt känner jag inte riktigt samma entusiam som i början, jag har varit här i sju månader nu och jag börjar känna att jag är på slutet nu. Det känns ganska lagom; jag kommer vara här en månad till, sen åka jag på en tur till Namibia, Botswana och Zimbabwe (ser jag verkligen framemot!) och kommer sen hem till Sverige 6juni.

 

Jag slås av vilken glädje och tacksamhet som finns här. Många har det svårt och fattigt men har ändå en förmåga att se det man har, vara glad för det och ha gemenskap med varandra. I Sverige klagar vi ofta över småsaker och det vi inte har, istället skulle vi vara glada över det vi har! Vi ser nog inte hur bra vi många gånger har det. Många är fattiga här när det gäller pengar, men är rika på mycket annat. Alla har vi något att lära av varandra och Afrika kan lära och ge oss mycket också.

 

 

Glad Påsk till er alla! Igår skrev jag ut påskteckningar som barnen fick färglägga och nu är jag ledig fyra dagar. Vi ska ut och söka boende för Sanna och Nicki, jag känner en oro för det, men jag ber och hoppas att det ska lösa sig. Jag ska också till kyrkan och så kanske vi ska på picknick i en park. Glöm inte vad påsken står för och vad Jesus har gjort för oss! Han tog allt på sig så att vi kan komma till en kärleksfull Gud varje dag!

 

 

Nu är det höst här med olika väder varje dag. Det är fortfarande varmt o soligt vissa dagar, medan det nästa dag kan regna och vara kallare, typ 20grader.

 

SÖNDAG

Nu har det visst gått två veckor sen jag skrev sist. Men har inte riktigt känt någon lust eller haft tid att skriva, men nu var det dags... Jag är inne i vardagen nu igen, och måste säga att jag är ganska dubbel nu; jag vill vara här, samtidigt som jag vill vara hemma. Det känns som det inte händer så mycket och att det är typ samma sak varje dag på St Annes. Men jag försöker peppa mig själv och är även tacksam till andra som peppat mig och ber för mig. Jag ber Gud om styrka och inspiration, och jag känner hans trygga hand varje dag och att det är här jag ska vara. Försöka tänka att det viktiga är att jag finns till för barnen och att det känner sig trygga och har en bra vardag, efter att många gånger haft en tuffare bakgrund.

Det har kommit flera nya barn o mammor nu, och det känns bra att vara del av ett bra program där många får hjälp. Det finns otroliga behov och många som inte har någonstans att bo och här kan få livet tillbaka. Jag tackar Gud för att vi har möjlighet att hjälpa alla dessa barn o mammor, samt att det finns så många givmilda människor som gör verksamheten möjlig! Och jag ber till Gud att det ska bli bra för dem, så att mammorna kan känna glädje igen och hitta jobb o boende mm för att bygga upp sitt liv igen. Var gärna med mig i bön.

 

Igår var vi ute o vandrade i bergen med kyrkan, otroligt vackert o så härligt att få komma ut i naturen. Fast det är en stor stad så är det ändå nära till naturupplevelser.Det känns bra att  få vara del av den här gemenskapen. Jag var i kyrkan idag oxå. Jag slås varje gång av hur lika vi är fast vi bor på olika ställen. Vi tillhör samma Gud och är en stor familj.

 

 

 

Jag bakade chokladbollar idag tillsammans med min älskade lilla Nicki, det var roligt och hon gillar det verkligen! Annars har jag varit hemma ganska mycket det senaste, har känt mig rätt trött o seg.  Jag trivs bra här med dem jag bor; vi pratar och har det gött.

Imorn kommer min familj hit (hoppas jag, om inte flyget är inställt...)! Åhh, vad jag längtar och ser framemot det! Det var 5,5 månader sen jag åkte och senast såg dem, det är länge.

Så imorn ska jag krama min älskade familj, som jag har saknat så. Vi ska vara massa ihop, prata och göra roliga saker ihop. Det blir några dagar i Kapstaden och sen lite rundresa, bla för att hälsa på djuren, hoppas vi får se The big 5.

Vi hörs om två veckor (tidigast)! Kram

Nu har jag nästan varit här i Kapstaden, Sydafrika, i ett halvår. På ett sätt känns det som; oj har jag redan varit här sex månader, men på ett annat sätt känns det som jag har varit här jättelänge och att det är här som jag bor nu. Jag har varit med om mkt o lärt mig mkt. Det finns mkt som skiljer sig mot Sverige och en del liknande oxå.

När jag tänker på Sydafrika tänker jag bla på kontraster; kontraster mellan rika och fattiga, kontaster mellan smutsigt och rent. Det finns många som lever som i Sverige eller lyxigare. Samtidigt finns det många som är fattiga, som bor på gatan eller i ett skjul i en kåkstad. Och även många som bor i lägenhet/hus, så är det många som kämpar varje dag för att ha råd med mat o annat. Det är väldigt vackert (o rent) på många ställen i Sydafrika! – hav, berg, grönt. Medan det på andra ställen ligger skräp överallt. Sådana skillnader, jobbigt att se.

Jag har mött många vänliga, hjälpsamma, givmilda, glada människor här – de är villiga att hjälpa och ge, även om de inte har så mkt själva och det är härligt att se. Det finns en glädje och gemenskap. Barnen är ofta glada. Folk är ofta öppna och pratar med folk på tåget tex. Sydafrika; så tänker jag också tåg och minibussar som är överfulla, massa folk, hus och trafik i kaos. De kör lite som de vill, men det har ju gått bra hittills. Jag har träffat många med ett tufft liv/bakgrund, men som ändå hittar ljusglimtar i vardagen och som har fått hjälp.

 

Jag tänker oxå på Jesus, deras naturliga tro som finns med hela tiden i vardagen. Man behöver Gud och Han ger dem kraft att klara av en ofta tuff vardag. Gud är stor och kommer först i livet. Många önskar ”God bless you” och pratar tro med dig. Det finns en stor tacksamhet och tro på Gud, Han finns med i allt vi gör och kan ge oss det vi behöver. Det är ofta predikan, lovsång o bön på tåget! På bilar mm står det saker som ”Glory to God” och ”This car is protected by the blood of Jesus Christ” och olika bibelord. Gud sände mig hit till den här platsen, för att hjälpa. Han sänder dig och mig varje dag - genom att tjäna andra så tjänar vi Gud.

 

 

 

Jag lever mer i nuet och ser vad som är viktigt i livet. Genom att åka iväg, upptäcker man också vad man har och inte har. Min kultur och liv blir synligt genom att möta ett annat land och människor. I Sverige klagar vi ofta för småsaker och ser inte hur bra vi ofta har det. Vi borde vara mera tacksamma och uppskatta det vi har. Det har jag lärt mig här. Vi är lyckligt lottade, vad hade hänt och hur hade jag levt om jag varit född på en annan plats på jorden? Jag tackar Gud och är glad att kunna hjälpa andra här. Staten borde hjälpa till mer i landet för att resa upp befolkningen mer, men nej det gör de inte, så då kan jag och många andra eldsjälar finnas till och hjälpa till. Jag kan ge av min tid och kärlek, leka och finnas till för mina barn (och mammor). Att de får känna sig älskade och viktiga. Det är viktigt med alla människor! Tänk om vi människor på jorden kunde dela lika?! Då skulle det räcka till alla. Men vi i väst kniper åt oss det mesta av jordens resurser.

 

 

 

 

Jag ska inte säga att allt är bra här i Sydafrika, det är jobbigt att vara så långt hemifrån från familj och andra vänner, från alla bekvämligheter och där man vet hur allting fungerar. Trots så mkt folk runt omkring mig kan jag känna mig ensam. Det kan vara segt med all väntan, att aldrig veta hur saker och ting kommer att bli (svårt för en planerarmänniska som jag), eller när tåget ska gå. Att trängas i en minibuss kan vara både positivt o negativt, liksom att ofta få höra saker som ”Hello sweetheart, what’s your name, are you married, i love you”. En stor stad med bilar o saker överallt. Att inte kunna vara helt bekväm och behöva bekymra sig över att bli rånad eller gå ut när det är mörkt. Att inte vara riktigt som alla andra och alltid få blickar/frågor vart man kommer ifrån. Ibland skulle de va skönt att förstå och prata allt flytande; framförallt afrikaans, men även engelska ibland (koncentrera mig och tänka =tar mer energi). Det är tufft att se så mycket fattigdom och orättvisor - att se folk som kämpar för sin överlevnad, att känna sig hjälplös och veta att jag inte kan hjälpa alla.

Men allt detta har också gjort att jag har växt. Jag känner att Gud är med mig varje dag; jag är aldrig ensam, jag tackar Gud för det jag har och ber mkt för människor runt omkring mig. Jag kan inte hjälpa alla, men för några människor kan jag få göra stor betydelse.  ”Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon”. Ofta tycker jag att många av sakerna är intressanta och ”charmiga” och jag gillar att leva i en annan kultur, men ibland blir man lite frustrerad...

 

Det var en del av vad jag tänker på när det gäller Sydafrika, men det finns mer och jag har gjort/upplevt mkt här. Och jag ser framemot mer, jag kommer vara här till början av juni. Det är spännande och givande att vara här, och att få finnas till för andra.

 

Tack Jesus!