Vardag, Gud och hiking
SÖNDAG
Nu har det visst gått två veckor sen jag skrev sist. Men har inte riktigt känt någon lust eller haft tid att skriva, men nu var det dags... Jag är inne i vardagen nu igen, och måste säga att jag är ganska dubbel nu; jag vill vara här, samtidigt som jag vill vara hemma. Det känns som det inte händer så mycket och att det är typ samma sak varje dag på St Annes. Men jag försöker peppa mig själv och är även tacksam till andra som peppat mig och ber för mig. Jag ber Gud om styrka och inspiration, och jag känner hans trygga hand varje dag och att det är här jag ska vara. Försöka tänka att det viktiga är att jag finns till för barnen och att det känner sig trygga och har en bra vardag, efter att många gånger haft en tuffare bakgrund.
Det har kommit flera nya barn o mammor nu, och det känns bra att vara del av ett bra program där många får hjälp. Det finns otroliga behov och många som inte har någonstans att bo och här kan få livet tillbaka. Jag tackar Gud för att vi har möjlighet att hjälpa alla dessa barn o mammor, samt att det finns så många givmilda människor som gör verksamheten möjlig! Och jag ber till Gud att det ska bli bra för dem, så att mammorna kan känna glädje igen och hitta jobb o boende mm för att bygga upp sitt liv igen. Var gärna med mig i bön.
Igår var vi ute o vandrade i bergen med kyrkan, otroligt vackert o så härligt att få komma ut i naturen. Fast det är en stor stad så är det ändå nära till naturupplevelser.Det känns bra att få vara del av den här gemenskapen. Jag var i kyrkan idag oxå. Jag slås varje gång av hur lika vi är fast vi bor på olika ställen. Vi tillhör samma Gud och är en stor familj.
Jag bakade chokladbollar idag tillsammans med min älskade lilla Nicki, det var roligt och hon gillar det verkligen! Annars har jag varit hemma ganska mycket det senaste, har känt mig rätt trött o seg. Jag trivs bra här med dem jag bor; vi pratar och har det gött.
