Glad Påsk!
FREDAG
- ”Marie!”
Att mötas av det varje morgon och sen leende barn som springer emot mig och vill krama mig!
Då känner jag att jag betyder mycket för barnen, att de känner mig och är trygga med mig. De ser att jag bryr mig om dem. Jag kan ge dem mycket och de ger mig mkt glädje tilbaka. Det gör att jag känner det meningsfullt och att jag gör en viktig insats här. Det är inte så många volontärer nu och det är en del andra förändringar, då känns det oxå viktigt att jag finns där för barnen.
Men samtidigt känner jag inte riktigt samma entusiam som i början, jag har varit här i sju månader nu och jag börjar känna att jag är på slutet nu. Det känns ganska lagom; jag kommer vara här en månad till, sen åka jag på en tur till Namibia, Botswana och Zimbabwe (ser jag verkligen framemot!) och kommer sen hem till Sverige 6juni.
Jag slås av vilken glädje och tacksamhet som finns här. Många har det svårt och fattigt men har ändå en förmåga att se det man har, vara glad för det och ha gemenskap med varandra. I Sverige klagar vi ofta över småsaker och det vi inte har, istället skulle vi vara glada över det vi har! Vi ser nog inte hur bra vi många gånger har det. Många är fattiga här när det gäller pengar, men är rika på mycket annat. Alla har vi något att lära av varandra och Afrika kan lära och ge oss mycket också.
Glad Påsk till er alla! Igår skrev jag ut påskteckningar som barnen fick färglägga och nu är jag ledig fyra dagar. Vi ska ut och söka boende för Sanna och Nicki, jag känner en oro för det, men jag ber och hoppas att det ska lösa sig. Jag ska också till kyrkan och så kanske vi ska på picknick i en park. Glöm inte vad påsken står för och vad Jesus har gjort för oss! Han tog allt på sig så att vi kan komma till en kärleksfull Gud varje dag!
Nu är det höst här med olika väder varje dag. Det är fortfarande varmt o soligt vissa dagar, medan det nästa dag kan regna och vara kallare, typ 20grader.
Vardag, Gud och hiking
SÖNDAG
Nu har det visst gått två veckor sen jag skrev sist. Men har inte riktigt känt någon lust eller haft tid att skriva, men nu var det dags... Jag är inne i vardagen nu igen, och måste säga att jag är ganska dubbel nu; jag vill vara här, samtidigt som jag vill vara hemma. Det känns som det inte händer så mycket och att det är typ samma sak varje dag på St Annes. Men jag försöker peppa mig själv och är även tacksam till andra som peppat mig och ber för mig. Jag ber Gud om styrka och inspiration, och jag känner hans trygga hand varje dag och att det är här jag ska vara. Försöka tänka att det viktiga är att jag finns till för barnen och att det känner sig trygga och har en bra vardag, efter att många gånger haft en tuffare bakgrund.
Det har kommit flera nya barn o mammor nu, och det känns bra att vara del av ett bra program där många får hjälp. Det finns otroliga behov och många som inte har någonstans att bo och här kan få livet tillbaka. Jag tackar Gud för att vi har möjlighet att hjälpa alla dessa barn o mammor, samt att det finns så många givmilda människor som gör verksamheten möjlig! Och jag ber till Gud att det ska bli bra för dem, så att mammorna kan känna glädje igen och hitta jobb o boende mm för att bygga upp sitt liv igen. Var gärna med mig i bön.
Igår var vi ute o vandrade i bergen med kyrkan, otroligt vackert o så härligt att få komma ut i naturen. Fast det är en stor stad så är det ändå nära till naturupplevelser.Det känns bra att få vara del av den här gemenskapen. Jag var i kyrkan idag oxå. Jag slås varje gång av hur lika vi är fast vi bor på olika ställen. Vi tillhör samma Gud och är en stor familj.
Jag bakade chokladbollar idag tillsammans med min älskade lilla Nicki, det var roligt och hon gillar det verkligen! Annars har jag varit hemma ganska mycket det senaste, har känt mig rätt trött o seg. Jag trivs bra här med dem jag bor; vi pratar och har det gött.
Bildregn från två härliga veckor med familjen! del3
Garden Route är väldigt känd, men havet såg vi inte så mkt utmed vägen men däremot träd och skog (vi är ju vana vid det men inte sydafrikanerna). Men vi stannade på flera ställen och det är väldigt vackert! Vatten och berg, vilken härlig kombination va!?
Här hoppade vi Bungy jump! Mamma o pappa bangade- men jag, Daniel o Erik hoppade. Det var från en 216 meter hög bro! Världens högsta bungy jump från en bro och tredje högsta hoppet i världen. Coolt, adrenalin, flygkänsla, gött helt enkelt! Vi dök också med tuber, riktigt kul. Man kommer till en annan värld och vi såg många fiskar (de flesta bara gråa dock). Vi såg små hajar och klappade dom (självklart ofarliga, men hur coolt är inte det då??). En del bad och sol stod också på schemat under Garden Route.
Senare förändrades landskapet igen till öppna fält och väldigt torrt nu i slutet av sommaren. Vi var nere vid Cape Agulhas (vem har hört talas om det??), det är det som är Afrikas sydligaste punkt, så har man vart där också. Coolt att tänka sig att det bara är hav och att nästa är Antarktis!
Bildregn från två härliga veckor med familjen! del2
Resan gick vidare på Route62 mot Oudtshoorn där det finns massa strutsar (kan meddela att strutskött smakar väldans gott!) och en häftig grotta med flera rum och fina stagaliter/stagamiter. Vi körde i vackra bergspass mot Garden Route som går utmed havet.
Garden Route är väldigt känd, men havet såg vi inte så mkt utmed vägen men däremot träd och skog (vi är ju vana vid det men inte sydafrikanerna). Men vi stannade på flera ställen och det är väldigt vackert! Vatten och berg, vilken härlig kombination va!?
Bildregn från två härliga veckor med familjen!
Nu är jag just hemkommen från helgens läger med kyrkan. Den innehöll många möten med olika folk, bra predikningar, volleyboll, simning, mat, fin utsikt över hav o berg mm. Men jag tänkte skriva mer om när min familj var här, det var så roligt att ha min älskade familj här! Och vi hann med en hel del...
Först var vi några dagar i Kapstaden – hälsade på Marina, hemma i mitt hus och på St Annes. Vi var uppe på Taffelberget, men vi lyckades komma in i ett stort moln med en vitt vägg och noll sikt, så de va ju lite surt. Sen åkte vi ut med båt till Robben Island, tidigare förde man bort spetälska hit, men under apartheiden fängslade man politiska fångar som kämpade för frihet och de svartas rätt. Men istället fänglas de, uscha! Nelson Mandela satt här i ett litet rum i 18 (?) av sin 27 år i fängelse. Men som det stod på bussarna; ”The journey’s never long when freedom’s the destination”
Härlig eftermiddag vid havet (Camps bay) där vi också hade picknick i solnedgången, underbart!
Vi åkte till Godahoppsudden, som är känt som den sydligaste punkten, men icke... Men dock är det myckt vågor och strömmar, så ”om man lyckas runda denna udde är det gott hopp om att komma till Indien”. Vi hälsade också på hos Pingu och alla hans 3000 pingvinkompisar!
Sedan reste vi vidare från Kapstaden via vindistrikten kring Stellenbosch, till Montagu och var där på safari! Även om det inte vimlade av djur där var det helt ok och kul att se djuren ute där de lever. Vi lyckades se vita lejon, giraffer (min favorit), elefanter, zebror, bufflar, noshörning, flodhäst, apor, bockar/antiloper!
